Forgive me, for I have sinned
Jag vet att jag inte har tagit hand om dig på sistone. Jag har inte hängt med när det har kommit nya grejer, och jag har inte kollat upp allt det gamla som jag har blivit tillsagd att kolla upp. Jag har inte vidgat mina vyer, utan stannat kvar i det pop- & rockträsk som jag gillar så bra. Jag har varit alldeles för villig att dansa till taskig R'nB på uteställena (men där kan jag väl ändå få skylla på min vän alkoholen). Och ja, vi sjöng karaoke till Backstreet Boys och Spice Girls förra helgen (again, alkoholen).
Jag insåg att jag var snett ute när jag fick musiktips genom att kolla på ztv. Inget ont om ztv & mtv & liknande, det är precis lagom ansträngning när man är bakis, men inte fan ska man få sina musiktips därifrån. Spelar dom en bra låt där så ska man ha hört den långt innan. It used to be like that, but not anymore. (För att va mitt indiehjärta troget så ska givetvis de bra låtarna helst inte spelas på tv at all.)
Det tog säkert ett halvår innan jag lyssnade på Ett Kolikbarns Bekännelser.
Den fanns i min samling hela tiden, men jag brydde mig bara inte om att lyssna.
Funny Little Frog hade funnits ute flera veckor (månader?) innan jag ens orkade lyssna på den.
Men när jag väl hörde den så blev jag så sjukt glad av den att jag lovade att aldrig mer försumma Stuart & co. För jag vet ju att jag kommer älska det om jag bara tar mig tiden att lyssna på det.
Snälla musiken, förlåt mig. Jag vet att jag har varit över på den mörka sidan lite väl länge nu, men jag ska bättra mig. Jag ska börja lyssna på musik som jag verkligen gillar igen. Musik som tar mig med storm. Musik som får mig att känna. And so on etc. etc.
(ps. jag har även sagt en del ofördelaktiga saker om elektronisk musik i mina dar, men jag tar tillbaka allt. promise. loves elektronisk musik. ok? ds.)
Jag insåg att jag var snett ute när jag fick musiktips genom att kolla på ztv. Inget ont om ztv & mtv & liknande, det är precis lagom ansträngning när man är bakis, men inte fan ska man få sina musiktips därifrån. Spelar dom en bra låt där så ska man ha hört den långt innan. It used to be like that, but not anymore. (För att va mitt indiehjärta troget så ska givetvis de bra låtarna helst inte spelas på tv at all.)
Det tog säkert ett halvår innan jag lyssnade på Ett Kolikbarns Bekännelser.
Den fanns i min samling hela tiden, men jag brydde mig bara inte om att lyssna.
Funny Little Frog hade funnits ute flera veckor (månader?) innan jag ens orkade lyssna på den.
Men när jag väl hörde den så blev jag så sjukt glad av den att jag lovade att aldrig mer försumma Stuart & co. För jag vet ju att jag kommer älska det om jag bara tar mig tiden att lyssna på det.
Snälla musiken, förlåt mig. Jag vet att jag har varit över på den mörka sidan lite väl länge nu, men jag ska bättra mig. Jag ska börja lyssna på musik som jag verkligen gillar igen. Musik som tar mig med storm. Musik som får mig att känna. And so on etc. etc.
(ps. jag har även sagt en del ofördelaktiga saker om elektronisk musik i mina dar, men jag tar tillbaka allt. promise. loves elektronisk musik. ok? ds.)
Kommentarer
Trackback