Dior me, dior me not

tiden bara försvinner och jag får panik över allt jag inte hinner med men samtidigt går den alldeles för långsamt för jag vill att det ska vara framtiden nu. den framtiden då saker och ting har ordnat upp sig och mitt liv har kommit till rätta och jag vet bättre vart det är på väg. för just nu har jag ingen aning.

egentligen kommer väl livet aldrig till rätta och man vet nog aldrig vart det är på väg. men lite mer till rätta än vad det är just nu hade inte skadat. och jag vet att jag inte ska tänka såhär nu för jag är ju bara nitton och har hela livet framför mig och det kommer att ordna sig bla bla bla och så vidare. men nu känner jag såhär & jag får panik när jag får för mig att jag missar allt det som är väsentligt här i livet, vad det nu är.

jag är inte ute efter att allt ska kännas perfekt, men det hade varit skönt att känna åtminstone litegrann att man är inne på rätt spår. för tänk om man vaknar upp en dag och inser att allt är åt helvete fel. att man har gjort fel val & gått åt fel håll hela tiden. fan vad jag skulle dö då.



ever since I was eight or nine
I´ve been standing on the shoreline
for all my life I´ve been waiting
for something lasting
you loose your hunger and you loose your way
you get confused and then you fade away


det är dagens låt, men jag vågar inte lyssna på den för då slängs jag tillbaka till 2003 och där vill jag inte vara just nu. men ändå, dagens låt.