Dior me, dior me not

Ibland slår ångesten av att ha förlorat honom till. Om man nu kan förlora något som man kanske inte ens hade. Jag går in på msn bara för att kolla om han är online. För att få veta vad han gör. Eller vad han inte gör, snarare. Jag har alldeles för mycket tid att tänka nu när jag är hemma. Det är inte bra. Jag behöver bli distraherad. Förtränga. Glömma. Sen ibland händer det grejer som gör att jag rycks med i något annat och är närvarande i nuet ett tag. Jag gillar de stunderna. Att ligga på gräsmattan med miss C. är en sån stund. Att ha brorsan hemma hjälper också till. Om jag inte ska få panik på att va hemma i byn så är det bäst att det händer saker, hela tiden.